Text i IVA aktuellt Mars 2014

De flesta lär sig hur det är. Med, utan – eller trots skolans inverkan. Men alla når inte sin fulla potential. I skuggan av resultaten från Pisa och larmen om bristen på lärare i matematik och fysik finns det anledning att fundera över hur det kunde bli såhär. Vår kultur dikterar ju ständigt att kunskap och lärande är viktigt och vi lägger mellan fem och tio procent av våra samlade resurser på utbildning. Ändå har vi hamnat i en kris för trovärdigheten i vårt utbildningssystem.

Hjärnan dikterar villkoren för all skolning. Synd bara att det glömdes längs vägen. Själva konstruktionen sätter gränserna. Varje system som innehåller information ligger någonstans mellan ytterligheterna av total plasticitet eller total stabilitet. Ett helt plastiskt system lägger in vilken information som helst men när ny kommer så störs den gamla ut och därmed finns det inget stabilt minne. Ett helt stabilt system är som det är och kan inte ändras. Det kan vad det kan men kan inte lära nytt. Alltså ett oändligt stabilt minne men ingen inlärningsförmåga. Hjärnan måste klara båda, det vill säga ha minnen som är oändligt stabila samtidigt som anpassningen till omgivningen kräver att systemet kan ändra sig. Att komma förbi stabilitets-plasticitetsdilemmat har krävt en lång evolutions finurliga sorterande av egenskaper som ska propageras vidare. Lösningarna är flera. För det första finns det olika minnessystem med olika tidsegenskaper. Arbetsminnet är snabbt, flexibelt och betalar med instabilitet (Läxa 1). Mellanlagringsminnesfunktionen, det vill säga de minnen som så småningom ska bli långtidsminnen är mer stabila men kan störas under konsolideringen fram till riktiga långtidsminnen. Att konsolidera ett minne kräver lite sömn, lite lugn och att informationsflödet som potentiellt stör den inkommande informationen hålls borta från processen (Läxa 2). Långtidsminnena är beroende av ombyggnad i hjärnan. Nya synapser och samverkansmönster mellan nervceller är en viktig del i det. Daniel Hebb sa att ”cells that fire together wire together” för att betona att minnen verkligen bygger om hjärnan. Det betyder ju också att minnen lagras i precis samma strukturer som står för funktionen. Det sättet att lagra minnen löser ju ett annat viktigt problem – tidskravet – det är bråttom med informationshanteringen i hjärnan. Det är egentligen konstigt att datorer som ofta väger flera kilo, använder rätt mycket energi och skickar information med ljusets hastighet internt är så korkade jämfört med en hjärna som väger strax över kilot, drar 20 Watt och har en högsta hastighet för informationsspridning på ungefär 150 meter per sekund. Lösningen som naturen tagit fram är den massivt parallella strukturen för informationshantering. På det sättet prioriteras vägar fram och alla alternativ prövas i det skede när man inte vet vad det är. När inlärningen är på plats finns också igenkänning av den inkommande informationen vilket ger en energi och tidsbesparing. Att kunna något sparar kraft för individen. Då går allt lättare (Läxa 3).
S ystemet skyddar sig normalt mot inlärning genom att inte alltför lätt ändra sig. Det krävs lite repetitioner, det vill säga att samma information körs flera gånger genom systemet för att så småningom sätta sig i helt etablerade mönster för till exempel beteende. Man kan ofta känna igen anhöriga på gången på mycket långt håll baserat på att gående är ett tidigt etablerat mycket stabilt motoriskt program som etableras tidigt och ligger kvar rätt ostört. Varje gång man går stabiliseras det ytterligare. Till slut kan man gå utan att ens använda de nyare delarna av hjärnan (Läxa 4). Men vakten finns där om man skulle snubbla till. Samma mönster går igen med språket. En gång etablerad dialekt ligger halvfast till en början för att sedan bli så fast framåt tonåren att man har kvar det mesta även om man byter språkområde. Det är den lilla kostnaden man får ta för att hjärnan måste ekonomisera med resurserna. Att minska flexibiliteten genom att delegera processer till ett mer automatiserat arbetssätt är en viktig funktion för att klara tidspressen och dessutom få bort informationsprocessande från arbetsminnet (Läxa 5). Det är särskilt viktigt att ta bort tänkande ur beteenden som kräver timing. Sådan kunskap brukar vi kalla för färdigheter och de tränas genom att hjärnan byter information med omvärlden många gånger för att träna ett visst beteende. Inom neurofysiologin kallas det för aktion-perceptions-loopen. Färdigheter blir bara bättre ju mer man tränar (Läxa 6) och färdigheter gäller sådant som man egentligen bara kan göra genom att göra det själv. Ingen kan tala om hur man gör i detalj när man cyklar utan det måste tränas för vissa längre och för andra kortare perioder.

Människan är superspecialist på den andra typen av minnen som kallas för deklarativa minnen. Typiska sådana minnen är kunskaper, sammanhang och begrepp. Deklarativa minnen kräver en helt annan strategi eftersom här används en inre loop under etablerandet av minnena där hjärnans kartläsare (hippocampus) samspelar med pann- och hjässloben för att så småningom etablera minnet i hjärnbarkens funktion. Det betyder att om arbetsminnet hela tiden är upptaget så kan inte konsolideringen få den frid som behövs för effektiv minneskonsolidering. Konsten att minska trycket i inlärningen är att kondensera kunskapsmassan genom att förstå och göra abstrakt tänkande av det man lär sig. Det går väsentligt lättare om man har en bra språkfunktion och särskilt bra läsande och skrivande. Har man det är mycket vunnet (Läxa 7).
Sedan var det det där med motivation. Börja med nyfikenhet, sockra med uppmuntran, bind upp aktiviteten med ett pedagogiskt kontrakt och lär hur det känns att lyckas så finns det inget som stoppar barnets resa mot en vuxen autonom individ (Läxa 8).
Utvecklingsbiologin och utvecklingspsykologin ger båda nycklar som är viktiga för hur vi formar våra skolsystem. Det är tydligt att inlärningen i olika system är optimerad för vissa perioder i livet.

Ett system som inte tas i ordentligt bruk kommer inte att utvecklas. De flesta vet att skelande barn som inte bär lapp på vardera ögat då och då får nedsatt syn, i vart fall på det icke dominanta ögat. Vi är alla en produkt av arv och miljö. I princip sätter genetiken potentialen men det är i samverkan med omgivningen som individen kan utvecklas, eller inte, till sin fulla potential (Läxa 9).

De här helt grundläggande observationerna har alla bäring rakt in i det problem som vi i dag står inför när skolans resultat visar att uppgiften att utjämna för barnens olika förutsättningar lyckas sämre och sämre, när alltfler inte fullföljer den obligatoriska skolan och när universiteten ser att många saknar de grundläggande färdigheter som krävs för att klara universitetskraven på självständigt kunskapssökande. Låt oss beta av vad detta betyder för skolan:
Läxa 1: Att arbetsminnet måste vara lite ifred för att kunna klara att vara den bas för inlärning som krävs. Enkelt betyder det att skolans miljö spelar roll för hur effektiv pedagogiken kan bli. Ett stökigt klassrum kan aldrig klara uppgiften att få med alla på tåget. Så ska man få en fungerande inlärning måste det finnas förutsättningar för arbetsminnet. Det kan tränas, det kan medvetandegöras (metakognition) och man kan lära sig hur man kollar sig själv att man har koncentrationen på topp.
Läxa 2: Repetition ska göras men med måtta och det är väsentligt mer effektivt att reducera informationsmängden genom att förstå det man lär sig och beskriva med egna begrepp än att som papegoja bara läsa om och om igen det som ska läras in. Att prövas i sin kunskap är en del av att lära sig.
Läxa 3: Färdigheter ska tränas långt förbi steget att precis kunna. De ska tränas till expertnivå för de är basen för att göra det lätt för sig framöver. Att precis kunna läsa vilket är norm idag gör att eleverna har det alldeles onödigt svårt att möta ny kunskap och jättebesvärligt att lära det som de inte kan redan. I själva verket är just denna brist i skolan när det gäller läsningen sannolikt den viktigaste begränsande faktorn för att vägen tillbaka mot toppen på Pisa-pyramiden.
Läxa 4: Stabiliseringen i automatisering ger direkt den viktiga instruktionen att det är viktigt att göra rätt från början med färdigheterna. Läsningen, handstilen, tangentbordet och så vidare behöver korrekt uppföljning tidigt för att de ska kunna tjäna som just de verktyg som varje barn behöver för att utvecklas till sin fulla potential.
Läxa 5: Barn som ligger efter i automatiseringen av grunderna i till exempel läsning kommer belasta arbetsminnet i onödan. De blir trötta snabbt och övergår i antipedagogiska aktiviteter (så
kallat bus) eftersom det helt enkelt är för jobbigt att inte ha grundverktyget.
Läxa 6: Att bli så bra som man behöver kräver mycket träning och det är den stora uppgiften att göra den träningen målinriktad, rolig och samtidigt se till att just de som behöver expertisen också är de som verkligen får den.
Läxa 7: Omformuleringen av problem i den egna begreppsvärlden är den stora vägen om att förstå allt det man inte kan. Träna det som ett centralt tema genom hela skolan.
Läxa 8: Motivationen är inget ett barn hittar om det inte tillåts lyckas då och då. Och inte heller om det pedagogiska kontraktet inte funkar. Lärarens signal om att det betyder något för mig att det går bra för dig, tillsammans med adekvat feedback, är det viktigaste pedagogiska verktyget som finns. Rätt använt blir det magiskt.
Läxa 9: En skola som inte fungerar missar att utveckla de hjärnor som man har på entreprenad till deras fulla potential. Dessutom kommer en sådan skola att förstärka effekterna av att barnen har olika biologiska och sociala förutsättningar för att klara skolan.

Det är en dryg läxa till hela samhället att vända trenden. Vi behöver en skola som har samhällets respekt och tydligt förtjänar den. Då kommer lärarnas status att höjas. Under tiden måste vi alla stödja alla tendenser till förbättring. Det tog 25 år att gå så fel som vi är nu. Många parter har bidragit till detta, också akademin. Det duger inte att skylla på politiken bara, även om vårt demokratiska system inte förmått bättre. Nu gäller det att med vetenskaperna (för de är många) stödja en utveckling mot excellens och därmed en skola som klarar att motverka effekterna av att barn har så olika bakgrund.

3 Comments

Comments are closed, but trackbacks and pingbacks are open.