http://www.dn.se/debatt/repliker/betygsfragan-tillmats-alldeles-for-stor-vikt

Publicerad 2015-01-19 09:55

REPLIK. Skolan måste reformeras på många fler områden för att vi ska få de goda kunskapsresultat som samhället önskar. Betygsfrågan tillmäts generellt en alldeles för stor vikt, skriver professor Martin Ingvar i debatten om betyg från fjärde klass (16/1).

Skolan måste reformeras på många fler områden för att vi ska få de goda kunskapsresultat som samhället önskar. Betygsfrågan tillmäts generellt en alldeles för stor vikt, skriver professor Martin Ingvar i debatten om betyg från fjärde klass (16/1).

Att svensk skola behöver lyckas bättre är nog ingen stridsfråga. Vi ser i dag hur vi riskerar att tappa pojkarna från högre studier och att allt fler går ur skolan utan att nå godkänd nivå i alla kärnämnen. I år var det 13,1 procent som inte klarade det (och den har stigit linjärt i 20 år) och som därmed får en ökad risk att inte få det liv de och samhället önskar. När nedgången börjar och vilken som är den viktigaste orsaken kommer fortsatt debatteras. Från min sida handlar det om en skola med inre processer som inte ger det resultat som samhället önskar och som saknar nödvändig förmåga att redovisa sina resultat som skulle kunna vara grund för en faktadriven förändring av skolan till det bättre. Det handlar också om en lärarkår som behöver stöd för sitt arbete, inte minst ökad bedömningskompetens. Men samtidigt har jag också en djup och uttalad vetenskapligt grundad kritik mot den förståelse av hur inlärning går till som legat till grund för flera av de skolreformer som instruktioner som skolan är och har varit föremål för.

Uppdraget som låg bakom utbildningsdepartementets promemoria (En bättre skolstart för alla: bedömning och betyg för progression i lärandet (U2014/4873/S)) bör nog ses som statsmaktens och politikens reaktion på den svaga insynen i skolan, inte minst sedan kommunaliseringen av skolan. I uppdraget ingick att överväga om det finns vetenskapliga argument för eller emot politikens vilja att införa betyg. Det står entydigt i utredningen att det vetenskapliga läget inte ger tydligt argument vare sig för eller emot betyg, det vill säga begrepp som beprövad erfarenhet får användas för att ta ställning om förändringar i betygssystemet ska ske. På basen av det resonemanget kan man väga argumenten för och emot betyg och ha en åsikt precis som artikelförfattarna har. Det är alltså lika felaktigt att påstå att det finns otvetydiga vetenskapligt baserade slutsatser att betyg inte är bra i 4 klass (som artikelförfattarna skriver) som att det skulle vara bra (som utredningen inte skriver). I utredningen står att införande av betyg sannolikt inte som enskild åtgärd kommer påverka resultatnivån utan bör ses som en del av en förbättring av den samlade bedömningskulturen. I det sammanhanget är det viktigt att påpeka att som lärare tvingas att redovisa sin bedömning genom ett betyg gör det väsentligt lättare för till exempel rektor att argumentera för att ge stöd och styra resurser till de klassrum där elever inte hänger med.

Argumentet att betygssättning ger merarbete för lärarna är knappast ett hållbart argument. Formativ bedömning som nästan samtliga aktörer är eniga bör utvecklas och användas mer i skolan är väsentligt mer arbetskrävande. Men den formativa bedömningen har så tydliga effekter på klassrummets arbete och lärarens professionella inställning att de flesta aktörer trots allt köper denna extra belastning. Och en formativ bedömning har alltid summativa moment som ingår. Om man inte vet var man är på lärandets resa (summativ) hur ska då en anpassning av undervisningen kunna ske på ett bra sätt (formativ)?

Argumentet att vänta på en utvärdering av betygsinförandet i åk 6 ska ses i ljuset av att forskningen i dag inte kunnat visa argument vare sig för eller emot betyg och då lär knappast en utvärdering av den nyligen inträffade reformen kunna ge solida argument i någondera riktningen. Oavsett om man väntar så kommer en eventuell förändring av betygssystemet vara ett ställningstagande som måste göras utifrån en helhetsbild och inte från det begränsade perspektivet om inflytandet på enskild individ. Liksom artikelförfattarna menar jag att en så förenklad bild på betygens effekter inte är tillräcklig.

Betygsfrågan tillmäts generellt en alldeles för stor vikt. Skolan måste reformeras på många fler områden för att vi ska få de goda kunskapsresultat som samhället önskar och en skola som inte bidrar till social ojämlikhet. Klassresor börjar i klassrummet och när den sociala snedfördelningen tenderar att öka är det i sig alarmerande. När skolans styrning inte fungerar blir en viktig åtgärd att skaffa fram instrument som kan kvantifiera skolans resultat. År efter år har staten bidragit med miljarder för lärarlyft, mattelyft och läslyft utan sådana tydliga utvärderingar att vi kan se om de ger resultat. Läxan till den pedagogiska akademin är entydig. Det behövs bättre instrument för att kunna bedöma effekter av olika åtgärder och insatser som görs för att förbättra skolan. Den fallande kvalitet som ses i läsning och problemlösning hos eleverna måste åtgärdas om Sverige ska ha en framtid. Jag har viss förståelse om skattebetalarna känner leda över att betala för en skola som år efter år inte når resultat. Akademin och särskilt den pedagogiska har inte levererat det underlag till politiken som kunnat förhindra att en skola som en gång lyckades bäst av alla både i kunskaps och utjämningsuppdraget nu kontinuerligt sjunker och nu ligger under OECD:s medelnivå.

Martin Ingvar, professor

Comments are closed, but trackbacks and pingbacks are open.